Så fungerar en Zero-day-sårbarhet – och hur du skyddar dig

Så fungerar en Zero-day-sårbarhet – och hur du skyddar dig

Lucas Rosvall
Publicerad av Lucas Rosvall
den

En av de mest skrämmande typerna av cyberattacker är den så kallade "zero-day-attacken". Den utnyttjar säkerhetshål i programvara som varken utvecklare eller användare är medvetna om. Detta innebär att angripare kan slå till innan någon har en chans att skydda sig.

Angripare kan använda dessa okända svagheter för att genomföra attacker utan motstånd. Detta kan leda till allvarliga konsekvenser, som stöld av känslig information, dataintrång eller att de tar kontroll över hela systemet.

Definition av Zero-day-sårbarhet

En Zero-day-sårbarhet är ett säkerhetshål i en programvara som ingen, varken utvecklare eller användare, känner till. Eftersom felet är okänt finns det ingen lösning eller skydd tillgängligt, vilket gör att angripare kan utnyttja sårbarheten direkt.

Termen "zero-day" syftar alltså inte på hur gammal sårbarheten är. Det betyder att utvecklarna inte har någon tid alls – "noll dagar" – att fixa felet innan hackare kan utnyttja det.

En Zero-day-sårbarhet kan ha existerat länge i programvaran utan att upptäckas. Det avgörande är att den är okänd eller inte åtgärdad av utvecklarna. När sårbarheten upptäcks, börjar en kapplöpning för att skapa och distribuera en patch innan den kan utnyttjas.

En Zero-day kan dyka upp på olika sätt, beroende på vilken typ av programvara det handlar om. Till exempel kan det ske genom:

  • SQL-injektion, där angriparen manipulerar en databas för att komma åt information.
  • Cross-Site Scripting (XSS), där skadlig kod injiceras på en webbsida för att påverka användare.
  • Remote Code Execution (RCE), där angriparen kan köra kod på offrets dator eller system.

Zero-day-sårbarheter kan dyka upp i alla sorters program, från de stora systemen som driver våra datorer, som Windows eller macOS, till vanliga appar och till och med i de fysiska komponenterna i din dator, som nätverkskort eller processorer.

Det är också värt att notera att även när en sårbarhet upptäckts och ett säkerhetsuppdatering, eller 'patch', har släppts, räknas den fortfarande som en Zero-day tills de flesta användare har hunnit installera uppdateringen. Om du inte uppdaterar i tid kan du fortfarande vara sårbar.

Hur upptäcks Zero-day-sårbarheter?

Ett sätt säkerhetsexperter letar efter Zero-day-sårbarheter på är genom något som kallas “fuzzing". Det innebär att de testar ett program genom att mata det med oväntade eller felaktiga data för att se om det kraschar eller börjar bete sig konstigt. Om programmet kraschar, kan det tyda på ett säkerhetshål.

Till exempel kan en forskare som undersöker en webbläsare använda ett fuzzing verktyg för att generera miljontals slumpmässigt modifierade webbsidor. Om webbläsaren kraschar när den försöker rendera en av dessa sidor, kan det tyda på en potentiell sårbarhet som kräver närmare undersökning.

Etiska hackare, eller "white hats", är också ofta de som upptäcker Zero-days. De söker aktivt efter sårbarheter för att hjälpa företag att åtgärda dem innan de blir allvarliga problem. Detta beror på att de har ett incitament för att hitta sårbarheter på grund av olika "bug bounty"-program, vilket är när företag erbjuder ekonomiska belöningar för att hitta och rapportera sårbarheter.

Ibland upptäcker utvecklare sårbarheter själva under utvecklingen eller när de testar programvaran. Det kan hända att något inte fungerar som förväntat, vilket kan vara ett tecken på en säkerhetsbrist.

För att upptäcka och stoppa Zero-day-sårbarheter innan de blir ett problem använder utvecklare ofta automatiserade verktyg. Dessa verktyg granskar koden och letar efter misstänkta brister, utan att behöva köra programmet.

Statiska kodanalysverktyg är särskilt viktiga i denna process. Dessa verktyg granskar källkoden utan att köra programmet och kan identifiera potentiella sårbarheter som buffer overflows, race conditions och mycket mer.

Hur kan man skydda sig?

Även om det är svårt att helt skydda sig mot Zero-day-sårbarheter, finns det flera saker man kan göra för att minska risken:

  • Håll allt uppdaterat: Ställ in datorer, telefoner och program att uppdatera sig själva. För företag betyder det att ha ett system som ser till att alla enheter får de senaste uppdateringarna snabbt. Kolla regelbundet att allt verkligen är uppdaterat.
  • Använd flera säkerhetslager: Ha både brandvägg och virusskydd. Använd också program som kan upptäcka konstigt beteende på datorn, även från nya hot. Tänk på det som flera lås på dörren - ju fler, desto svårare att ta sig in.
  • Ge bara nödvändiga rättigheter: Ge folk tillgång bara till det de behöver för sitt jobb. Det är som att bara ge nycklar till de rum en person faktiskt behöver, inte till hela huset. Kolla regelbundet vem som har tillgång till vad.
  • Segregera ditt nätverk: Dela upp nätverket i mindre delar, ungefär som att låsa olika rum i ett hus. Om en angripare lyckas ta sig in i en del av nätverket, ska de inte kunna röra sig fritt till andra delar.
  • Utbilda personalen: Lär alla hur man känner igen misstänkta mejl och vad man ska göra om något verkar konstigt. Öva på detta regelbundet, ungefär som en brandövning. Gör det tydligt att alla har en roll i att hålla saker säkra.
  • Använd säkra sandlådor: Kör viktiga program i speciella, isolerade miljöer. Det är som att ha ett separat rum för farliga experiment - om något går fel, påverkar det inte resten av huset.
  • Övervaka och var redo att agera: Ha någon som alltid håller koll på nätverket efter konstiga saker. Ha en plan för vad ni ska göra om något händer. Öva på planen, precis som en brandövning, så att alla vet vad de ska göra.

Kom ihåg att säkerhet är något man måste jobba med hela tiden. Det räcker inte med att göra dessa saker en gång och sedan glömma bort dem. Du måste regelbundet kontrollera att allt fungerar som det ska och vara redo att anpassa dig när nya hot uppstår.