Vad är skillnaden på CSRD och NFRD?
EU har tagit ett stort steg framåt inom hållbarhetsrapportering genom att ersätta det tidigare NFRD-direktivet med CSRD. Men vad innebär detta i praktiken för dig som företagare? Hur skiljer sig CSRD från NFRD, och vad måste du göra annorlunda för att uppfylla de nya kraven?
I denna artikel reder vi ut de största förändringarna och vad de betyder för din verksamhet. Från strikta rapporteringsstandarder till krav på att täcka hela värdekedjan
Från flexibla krav till tydliga krav
Under NFRD förväntades företag redovisa risker och möjligheter kopplade till sitt hållbarhetsarbete, men eftersom det saknades standardiserade krav, varierade rapporternas struktur och innehåll kraftigt.
Detta försvårade också jämförelser mellan företag, och kunde leda till att många företag valde att lyfta fram de positiva aspekterna av sitt hållbarhetsarbete, medan utmaningar och risker ibland tonades ner.
Med CSRD förändras detta genom införandet av gemensamma standarder som alla företag måste följa. Företagen kommer nu att behöva rapportera både styrkor och svagheter i sitt hållbarhetsarbete på ett mer strukturerat och transparent sätt.
De nya standarderna, som baseras på ESRS (European Sustainability Reporting Standards) och utvecklats av EFRAG, omfattar områden som klimatpåverkan, resursanvändning, arbetsvillkor och jämställdhet. Detta innebär en mer omfattande och harmoniserad rapporteringsstruktur.
Bredare perspektiv på hållbarhet
NFRD omfattade i huvudsak stora företag med över 500 anställda, vilket inkluderade vissa börsnoterade och icke-noterade företag. CSRD utökar detta avsevärt och omfattar fler företag, inklusive små och medelstora börsnoterade bolag.
Utöver att omfatta en bredare grupp företag ställer CSRD krav på att rapporteringen ska täcka hela värdekedjan, från leverantörer till kunder. Företagen måste redovisa påverkan från underleverantörer och produkternas hela livscykel, inklusive hur de används, återvinns eller hanteras efter försäljning.
Detta innebär att företag exempelvis behöver genomföra mer omfattande leverantörskontroller och säkerställa att hållbarhetsdata samlas in och granskas på ett systematiskt sätt.
Man måste dessutom rapportera om sociala frågor som arbetsmiljö, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt beskriva hur de styr och följer upp sitt hållbarhetsarbete. Kraven går längre än att bara beskriva processer, företag behöver visa konkreta resultat och presentera planer för framtida förbättringar.
Nya krav på kontroll och verifiering
En viktig förändring med CSRD är kravet på extern granskning av hållbarhetsrapporter. Under NFRD var sådan granskning inte obligatorisk, vilket ibland ledde till variation i rapporternas kvalitet och trovärdighet. Med CSRD blir en oberoende granskning ett krav för att säkerställa tillförlitligheten i rapporterna.
För att öka tillgängligheten införs även krav på digital rapportering enligt EU:s ESEF (European Single Electronic Format). Detta innebär att hållbarhetsinformation ska presenteras i ett standardiserat digitalt format, vilket underlättar jämförelser och analys av data.
Till skillnad från NFRD, där rapporter ofta publicerades som PDF-dokument, blir detta en stor förbättring för att främja transparens.
Vad betyder förändringarna för svenska företag?
För svenska företag, som redan är vana vid strängare krav genom Årsredovisningslagen (ÅRL), kan övergången till CSRD upplevas som något mindre omvälvande jämfört med andra europeiska länder.
Sverige har redan en lång tradition av hållbarhetsrapportering, vilket ger svenska företag ett försprång i förberedelserna inför de nya direktivets krav.
Men trots detta kommer CSRD innebära nya utmaningar, bland annat att anpassa sig till EU:s harmoniserade standarder, såsom ESRS, och att implementera krav på digital rapportering enligt ESEF.
Dessutom måste man intensifiera sina leverantörskontroller och säkerställa att de kan rapportera om påverkan från hela värdekedjan.