Hur många okända sårbarheter finns i era system just nu? Cyberhoten ökar exponentiellt, och för många företag är proaktiv IT-säkerhet inte längre något man kan vänta med - det är ett krav för både skydd och regelefterlevnad enligt PCI-DSS, NIS2 och ISO 27001.
Brandväggar och starka lösenord är grundläggande, men de räcker inte. Moderna cyberattacker utnyttjar ofta okända eller opatchade sårbarheter i era system, applikationer och nätverk. Här kommer sårbarhetsskanning in som ett avgörande verktyg för att systematiskt upptäcka och åtgärda säkerhetsrisker innan de exploateras av skadliga aktörer.
I den här artikeln går vi igenom vad sårbarhetsskanning är, hur det fungerar tekniskt, vilka typer av skanning som finns, och hur ni kan automatisera processen för kontinuerligt skydd.
Vad är sårbarhetsskanning?
Sårbarhetsskanning är en systematisk och ofta automatiserad process för att identifiera säkerhetsbrister i system, nätverk, applikationer och kod innan de hinner exploateras av angripare. Genom att proaktivt identifiera sårbarheter kan ni agera förebyggande och därmed minska risken för kostsamma cyberincidenter, dataintrång och driftsavbrott.
Varför är sårbarhetsskanning så kritiskt? Varje dag publiceras nya CVE-sårbarheter (Common Vulnerabilities and Exposures) - kända säkerhetsbrister där angripare snabbt utvecklar exploits för att utnyttja luckor i programvara och system. Enligt branschstatistik kan en kritisk sårbarhet exploateras inom 24 timmar efter att den blivit publik.
Dessutom kan avancerad skanning hjälpa till att identifiera "zero-day"-sårbarheter - säkerhetsbrister som är okända för leverantören och där ingen patch finns tillgänglig. Att snabbt upptäcka och åtgärda både kända och okända sårbarheter ger er en robust säkerhetsgrund som krävs enligt GDPR, ISO 27001 och NIS2-direktivet.
Det finns flera typer av sårbarhetsskanning beroende på vilket område som skannas:
- Nätverksskanning: Söker efter säkerhetsluckor i nätverkets infrastruktur, som öppna portar, oskyddade tjänster och felkonfigurationer i brandväggar.
- Webbapplikationsskanning: Inriktad på webbapplikationer och letar efter vanliga svagheter som SQL-injektion och Cross-Site Scripting (XSS).
- Databasskanning: Skannar databaser för sårbarheter som kan leda till att känslig information exponeras eller manipuleras.
- Cloud-skanning: Fokuserar på säkerhetsproblem i molnmiljöer, som felaktiga konfigurationer eller brister i åtkomstkontroller.
- Kodskanning: Kontrollerar koden direkt för att hitta sårbarheter innan de deployas. Verktyg som linters, statisk kodanalys och SAST (Static Application Security Testing) letar efter potentiella säkerhetsproblem i källkoden, som osäkra datatyper m.m.
Att regelbundet skanna dessa områden hjälper dig att förebygga attacker. Sårbarhetsskanning är därmed ett viktigt verktyg för att skydda både interna och externa system från cyberhot och för att uppfylla krav på efterlevnad.
Så fungerar sårbarhetsskanning
Sårbarhetsskanning är en process som automatiserar och systematiserar arbetet med att hitta säkerhetsbrister. Skanningen är ett verktyg som många integrerar direkt i sina arbetsflöden för att hålla systemen säkra mot nya och kända hot.
För att komma igång med sårbarhetsskanning börjar man ofta med att identifiera vilka områden som ska granskas - det kan vara nätverk, applikationer eller specifika servrar. Genom att fokusera på kritiska system och känsliga dataområden kan säkerhetsresurserna användas effektivt.
Många skanningar kan också automatiseras och schemaläggas, vilket gör det möjligt att kontinuerligt övervaka miljön utan att manuellt starta processen varje gång.
Under själva skanningen används vanligtvis verktyg som Nmap och OpenVAS för att analysera systemets konfigurationer och potentiella sårbarheter. Dessa verktyg jämför system med databaser över kända sårbarheter.
Många integrerar även dessa verktyg direkt i sina DevOps-pipelines, vilket innebär att varje ny kodändring granskas för säkerhetsrisker automatiskt innan den når produktion.
Efter att skanningen är genomförd sammanställer verktyget resultaten där varje sårbarhet klassificeras efter allvarlighetsgrad. Kritiska sårbarheter, som kan leda till intrång eller läckage av känslig information, ska därefter prioriteras för snabb åtgärd.
Varför är sårbarhetsskanning viktigt för efterlevnad?
Sårbarhetsskanning är inte bara god säkerhetspraxis - det är ofta ett lagkrav eller certifieringskrav enligt moderna regelverk och standarder. Att regelbundet skanna era system är avgörande för att undvika böter, bevara kundförtroende och skydda verksamhetskritisk information.
Här är några centrala krav där sårbarhetsskanning är obligatoriskt eller starkt rekommenderat:
-
PCI-DSS: Företag som hanterar betalningskortdata måste enligt PCI-DSS (Payment Card Industry Data Security Standard) skanna sina miljöer minst kvartalsvis. Krav 11.2 specificerar att både interna och externa sårbarhetsskanningar måste utföras av ASV (Approved Scanning Vendor). Kritiska sårbarheter måste åtgärdas omedelbart.
-
NIS2-direktivet: Företag inom samhällskritisk infrastruktur och viktiga sektorer måste enligt NIS2 implementera proaktiva säkerhetsåtgärder, där kontinuerlig sårbarhetsskanning är en central komponent för att uppfylla kraven på riskhantering och incidentberedskap.
-
GDPR: Även om GDPR inte explicit kräver sårbarhetsskanning, måste ni enligt artikel 32 implementera "lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder" för att säkerställa säkerhet. Sårbarhetsskanning är en etablerad metod för att uppfylla detta krav, särskilt för system som behandlar personuppgifter.
-
DORA: Banker och finansiella institutioner i EU måste följa DORA (Digital Operational Resilience Act), som betonar robust cybersäkerhet där regelbunden sårbarhetsskanning och penetrationstestning är nyckelkomponenter.
-
ISO 27001: Denna internationella standard för informationssäkerhet kräver i kontroll A.12.6.1 att organisationer hanterar tekniska sårbarheter. Regelbunden sårbarhetsskanning är den primära metoden för att identifiera och hantera dessa risker.
Att följa dessa regelverk skyddar inte bara mot böter (som kan uppgå till miljontals kronor) - det hjälper er också att bevara kundförtroende, undvika kostsamma dataintrång och säkerställa affärskontinuitet.
Automatisera för kontinuerligt skydd
Manuell sårbarhetsskanning som körs en gång per kvartal är otillräckligt i dagens hotlandskap där nya sårbarheter publiceras dagligen. För att få ut maximalt värde av er säkerhetsövervakning bör ni automatisera så mycket som möjligt av skanningsprocessen.
Genom att integrera sårbarhetsskanning direkt i era DevOps-pipelines (ofta kallat "shift left security") kan ni identifiera säkerhetsproblem redan under utvecklingsfasen - innan de når produktion. Detta ger er omedelbara varningar när nya sårbarheter upptäcks, vilket drastiskt minskar er attack surface och reaktionstid.
Populära verktyg och metoder för automatisering:
- GitHub Actions och GitLab CI/CD: Automatisk kodskanning vid varje commit eller pull request
- Jenkins med säkerhetsplugins: Integrerad skanning i build-pipelines
- Cron jobs: Schemalagda skanningar av produktionsmiljöer (t.ex. nattliga nätverksskanningar)
- Container scanning: Automatisk skanning av Docker-images före deployment
- Cloud-native verktyg: AWS Inspector, Azure Security Center, Google Cloud Security Scanner
Automatisering är särskilt kritiskt för organisationer med agil utveckling, microservices-arkitektur eller molnbaserade miljöer där förändringstakten är hög. Med kontinuerlig automatiserad skanning håller ni säkerheten i takt med verksamhetens utveckling och kan uppfylla efterlevnadskrav som PCI-DSS och ISO 27001 mer effektivt.
Vanliga frågor om sårbarhetsskanning
Vad är skillnaden mellan sårbarhetsskanning och penetrationstestning?
Sårbarhetsskanning är en automatiserad process som identifierar potentiella säkerhetsbrister genom att scanna system mot databaser med kända sårbarheter. Penetrationstestning är däremot en manuell process där etiska hackare aktivt försöker exploatera sårbarheter för att bedöma den faktiska risken. Sårbarhetsskanning är bredare och körs oftare (dagligen eller veckovis), medan penetrationstestning är djupare men genomförs mer sällan (kvartalsvis eller årligen).
Hur ofta ska man köra sårbarhetsskanning?
Frekvensen beror på er bransch och regelkrav. PCI-DSS kräver minst kvartalsvis skanning för företag som hanterar kortdata. För de flesta organisationer rekommenderas dock automatiserade skanningar minst veckovis för produktionssystem och dagligen för system under utveckling. Kritiska system eller system som exponeras mot internet bör skannas kontinuerligt. Efter större systemförändringar eller när nya kritiska CVE-sårbarheter publiceras bör ad hoc-skanningar genomföras omedelbart.
Vilka verktyg används för sårbarhetsskanning?
Vanliga open source-verktyg inkluderar OpenVAS för nätverksskanning, OWASP ZAP för webbapplikationer och Nmap för nätverksidentifiering. Kommersiella alternativ inkluderar Nessus, Qualys, Rapid7 InsightVM och Burp Suite Professional. För kodskanning används verktyg som SonarQube, Snyk och GitHub Advanced Security. Valet av verktyg beror på era specifika behov, budget och teknisk miljö. Många organisationer kombinerar flera verktyg för heltäckande skydd.
